Tillbacka till bloggen

Livet har alltid varit konstigt mot mig. AEfter all kämpande här i livet fick äntlingen bra jobb, fin lägenhet i en bra område och en fin familj som har betytte jätte mycket för mig nu prata jag om mina syskon och min underbara mamma. Men det är fortfarande nånting som fattas här, jag känner mig alltid ledssen och depig kan inte äta, min självkänslan har går i botten även jag är en självständig person till om med alla säger att jag är stark person men för mig det bara en mask som jag bär här i livet för att ingen kan kunna såra mig. Anledningen till varför bloggar igen kanske för att vill se vad min tänker kommer att skriva här. Jag har träffat en kille som jag blev förälskd i på noll tid. min räddsla är att livet kommer göra mig besviken igen. att han kommer och lämna mig oavsett vad jag gör kommer han ändå att lämna mig. Igår ringde jag till honom, han är utomlands nu och det tär på oss två, men jag försöker hålla kontakten för att saknaden är stor. det första han frågar om jag var i han lägenhet och kollade han post, jaha tankte jag är posten viktigare än mig särsklit när jag berättade att jag var ifrån jobbet två dag på grund att jag kännde dåligt men han bara brydde inte och bara intresserad om han El faktura. Jag blev så irriterade i luren sen höjde han rösten åt mig. stor besviklse kom krympande till mig och kände mig dum och liten över hur jag sitter jag här och planrea han ankomst, jag började redan köpa grjer till hans lägenhet för att jag vill göra honom glad när han är här. just nu vill bara reflektera allting över våras relation och framtid om det bli en. Nää jag ska förberadda mig till min syster kalass. Jag är glad över mina underbara syskon för att ibland tanker jag att livet skulle vara bätter om jag inte finns men sen tanker jag att jag kommr såra de jag är älskar därför försätt jag här i livet.