Be för mig

Igår ringde jag till SÖS och fick till slut en tid imorgon kl. 11:30. Idag var jag på kurs så jag hade annat att tänka på, men det tungt o skrämmande. Knölen sitter kvar, jag ber till gud att den ska försvinna imorgon men men jag tror inte!
Det känns att jag har alltid varit som en boll här i livet. Livet har bara varit hård mot mig, jag har tröttnat jag vill inte länge vara ett offer. Ironisk!